Som bekant är föreningens lokaler uppdelade i två delar med en livsmedelsbutik emellan. En av lokalerna används för barn och ungdomsverksamheten, kvinnoaktiviteter, studiecirklar, idrottsverksamhet etcetera. Den andra lokalen, som är något större, används för större sammankomster som familjesamkväm, medlemsmöten, föreläsningar o dl. På de tider som föreningen inte har någon aktivitet i den stora salen används lokalen till för att de medlemmar som inte har någon sysselsättning träffas där och umgås under fria former. Men på förmiddagarna står denna lokal helt outnyttjat. Sedan några år tillbaka har man haft funderingar på hur denna lokal på bättre sätt kunde komma till nytta.

Av förklarliga skäl är våra äldre människor inte delaktiga i den verksamhet som bedrivs utav PRO och liknande organisationer. De är för det mesta isolerade i sin egen värld och utan kommunikation med samhället de lever i, utom medlemmarna i den egna familjen. Men vi lever i en tid då inte heller de närmaste i den egna familjen har tid över för de äldre. Oftast är man upptagen med eget arbete eller studier, egna barn och alla ärenden som måste klaras upp för att det skall gå runt i vardagslivet.

Allt detta sammantaget, leder det till att de äldre blir mer utsatta socialt. Inte sällan ser vi konsekvenserna i form av en försämrad hälsa med många psykosomatiska sjukdomar, ångest och nervösa besvär. Det är viktigt att påpeka att en särskilt utsatt grupp är våra äldre kvinnor, vilka inte är vana att beblanda sig med allmänna och öppna sammankomster där männen av tradition är dominerande. Kyrkan kan tyckas vara undantaget denna tradition, men tyvärr påbjuder traditionen även där att kvinnorna och männen sitter åtskilda. Det är mot denna bakgrund som kvinnliga pensionärer kommer att prioriteras för delaktighet verksamheten.

Den verksamhet som planeras för de assyriska äldre människor går ut på att under 4 timmar på förmiddagarna beredda mötes- och umgängesplats för assyriska pensionärer som är bosatta i Norra Botkyrka. Naturligtvis kommer verksamheten att vara öppen för alla intresserade pentionärer, det vill säga även icke assyrier. I verksamheten beräknar vi även kunna erbjuda målgruppen viss socialt vägledande service i ärenden av enklare karaktär. Vi kommer dessutom att, i samarbete med ABF, anordna en rad studiecirklar och informationsmöten för att, om än i begränsad omfattning, medvetandegöra de äldre om hur det svenska samhället fungerar. Exempel på diskussionsfrågor kan vara sjukvården, försäkringskassan, posten, bankärenden, bodelning o.s.v. Genom denna verksamhet hoppas vi kunna skapa en meningsfull vardag och en dräglig tillvaro för de äldre.

Steget från planering till förverkligandet är stort. Vi har därför i god tid arbetat med att förankra frågan hos de berörda instanserna inom kommunen. Första kontakten togs redan under försommaren 2005 med kommunens anhörigcentral. Vid första mötet presenterade föreningens representanter idén och bad om att få råd och tips i fråga om hur vi skulle gå vidare med frågan, t ex för att hitta finansieringskälla till verksamheten. För lokalen måste fräschas och rustas upp för ändamålet och vi måste ha en anställd eller timarvoderad på 50 %. Fyra månader efter första mötet hördes det fortfarande ingenting från anhörigcentralen. Från AKF gjorde vi ännu ett försök att få höra deras syn på våra planer, men inte heller den här gången fick vi höra något trots upprepade löften om att man skulle ta upp saken med de ansvariga för anhörigcentralen och återkomma med information.

Efter de fruktlösa kontakterna med anhörigcentralen, kontaktade vi ordföranden för omsorgsnämnden Bo Johansson och bjöd honom till ett informationsmöte i den aktuella lokalen. Den 24 november 2005 hade vi besök av Bo Johansson, två representanter från vård och omsorgsförvaltningen, två representanter från hemtjänsten samt två representanter från ABF. Alla närvarande var stort intresserade av och uttalade sitt fulla stöd för idén. Från kommunalt håll tyckte man att även de var i behov av att prova nya vägar för omhändertagandet av våra äldre pensionärer. Även ABF och hemtjänsten tyckte att idén var värd att satsa på.

I ett par månader pågick diskussioner mellan olika parter i frågan om vem som skulle göra vad och under vilka former vi skulle ansöka om medel till verksamheten. Resultatet blev en formell ansökan som i början av mars månad lämnades till vård och omsorgsförvaltningen.

Beslut i nämnden väntas under april månad. Och sedan skall vi, om allt går enligt planerna, sätta igång med de praktiska förberedelserna. Tanken är att verksamheten skall startas i början av augusti 2006 och pågå i ett år som projektverksamhet.

Föreningskonsulenten, som är anställd inom föreningen, ansvarar för dokumentation och uppföljning av projektet. Vård- och omsorgsförvaltningen kommer att ha regelbunden insyn i verksamheten och erbjuda aktivt stöd med bland annat rådgivning.